Bad Bunny: Ett porträtt på 20 låtar

Bad Bunny omformade musiken i Karibien och hans hemland Puerto Rico och introducerade den för resten av världen … Dessutom gjorde han det på sitt eget vis! Nu när hans Apple Music Super Bowl LX-halvtidsshow närmar sig vill vi därför ta en närmare titt på hans imponerande framgångssaga.

Så här börjar El Conejo Malos legend: Benito Antonio Martínez Ocasio var universitetsstudent och butiksanställd på dagarna … Och på nätterna var han en karismatisk ung rappare som, när han hade tid, spelade in och laddade upp låtar på SoundCloud. Det var något speciellt med honom redan från början och det handlade inte bara om att han målade naglarna eller bar hoop-örhängen – i sig ett diskret och trotsigt sätt att bejaka sin feminina sida i den grabbiga hiphopvärlden. Han var bekväm med att korsa konstnärliga gränser eller helt strunta i spelreglerna för den då växande latinamerikanska trap-rörelsen, som han också snabbt övertog. Hans otroligt rika barytonröst klarade av många olika toner och lägen. Han både sjöng och rappade på puertoricansk spanska och var inte rädd för att visa sig sårbar. Hans låttexter växlade mellan att vara självsäkra och känsliga, framfusiga och uppriktiga, dominanta och undergivna. Hans sound (och look) verkade komma från framtiden samtidigt som han också lät sig inspireras av Puerto Ricos förflutna: Tego Calderón och Daddy Yankees reggaeton från 00-talet samt Héctor Lavoe och El Gran Combo de Puerto Ricos tidlösa salsa. Folk fick upp ögonen för artisten 2016 tack vare hiten ”Diles”, en upphetsande och intim posse cut som avhandlar hur man ska tillfredsställa en kvinna – för Bunny är hennes njutning helt central. Sången blev viral och efter en hel rad framgångsrika singlar och features slog han till slut igenom med drömlika och kärlekskranka ”Soy Peor” – i solodebuten köper artisten ett skjutvapen som han sedan riktar mot självaste Amor. Han utmärkte sig ännu en gång när han släppte den märkliga och lite hotfulla trap-bangern ”Chambea” 2017 som bevisar att man visst kan ha kul på vägen mot rapvärldens topp. I takt med att han fick fans utanför Latinamerika började han pressas att ändra på sig eller byta språk – han vägrade och höll istället fast vid att världen fick anpassa sig efter honom istället. Med tanke på alla slagna rekord och världsomvälvande framgångar sedan dess får man nog säga att världen gjorde just det. Sex år senare återvände Bunny till sina trap-rötter i låten ”MONACO” där han gasar på för fullt till ljudet av en Godfather-aktig sample från den franska artisten Charles Aznavours låt ”Hier encore”. Vid det här laget hade han blivit en extremt framgångsrik internationell ikon (samt årets artist 2022 på Apple Music) – han hade gjort spanskspråkig popmusik till en självklarhet i den globala musikvärlden. Som han uttryckte det för Apple Musics Zane Lowe 2025: ”Det här är det jag gillar med mig själv, min karriär och mina framgångar. Det har alltid varit jag.”

När han väl hade etablerat sig själv som latinamerikansk trapstjärna ville Bad Bunny ta sig an reggaeton, en karibisk genre som först fick fart i Puerto Rico. Han har närmat sig genren på ett lite udda sätt: han har försökt omvandla den samtidigt som han har försökt respektera dess historia. Man hör det bäst i hans tunga 2020-hit ”Safaera” – här finns allt från ständiga rytmbyten och olika stämmor till gästspel från föregångarna Jowell & Randy samt Ñengo Flow. Du kommer också att märka av referenser till exempelvis Missy Elliotts ”Get Ur Freak On”, Chaka Demus & Pliers ”Murder She Wrote” och Alexis y Fidos ”El Tiburón”. Även låtar som är mer standard (till exempel ”Me Porto Bonito”) kan både charma och överraska! Bunny är verkligen i sitt esse när det kommer till den mer öppet sexuella reggaeton-varianten perreo, vilket märks tydligt i låtar som ”EoO” från 2025-albumet DeBÍ TiRAR MáS FOToS. Även här har han försökt tänja på gränserna genom att kombinera den ultramaskulina genrevarianten med dragframträdanden och hbtqi-budskap.

Bad Bunny framstår som otroligt självsäker i sitt sätt att närma sig musik och mode, men hans sårbara sida och villighet att bejaka den lockar också fans. Genom åren har han inte dragit sig för att vara känslosam. I hans färgglada värld finns det även plats för mörkare och gråare färgtoner. Han lät den här sidan komma till tals i ”Amorfoda” från 2018 – i låten möts vi endast av hans sårade röst och rena pianoackord. Bad Bunny har även släppt albumet OASIS tillsammans med den erfarna colombianska artisten J Balvin som blev en något oväntad men ändå utmärkt balladpartner för honom. Singeln ”LA CANCIÓN” – där duon gråter ut på klubben – hamnade högst upp på topplistorna både i USA och i Mexiko. Han har samtidigt haft lite självdistans och brutit av de här känslostormarna med subtil torr humor i videorna för singlar som ”Si Estuviésemos Juntos” och ”Yonaguni”.

Tack vare streamingtjänster har världens cirka 636 miljoner spanskspråkiga lätt kunnat lyssna på Bad Bunnys musik, vilket har gjort honom otroligt populär i Latinamerika. Det var ändå hans klockrena låttexter och starka närvaro som till slut gjorde honom till en global superstjärna trots att han sjunger och rappar nästan uteslutande på sitt modersmål. Det som gör honom så omtyckt av människor världen över är hans förmåga att anpassa sig efter väldigt många olika stilar. ”Jag lär mig något nytt varje dag och jag låter det få uttryck i min musik”, berättade han för Zane Lowe 2020. ”Jag älskar att testa olika grejer, alltid.” Bad Bunny slog igenom 2018 med sin briljanta vers i Cardi B:s poprap-hit ”I Like It”. Låten bygger på en sample från Pete Rodriguez ”I Like It Like That”, en riktig klassiker inom boogaloo – en New York-genre skapad av Boriqueño-invandrare på 60-talet. Bara några månader senare framförde Bunny och Drake – som aldrig varit rädd för nya stjärnskott – den sensuella och trånande låten ”MIA” tillsammans. Även Drake sjöng helt på spanska! Förutom de här lyckade samarbetena har Benito också visat sin mångsidighet genom att experimentera med oväntade genrer som poppunk och drill. Två av hans största hits kom till när han lekte runt med känslosam house i ”Dakiti” och dominikansk dembow i ”Tití Me Preguntó”.

”Jag jobbar och skapar fortfarande musik på samma sätt som när jag började: jag skapar musik för mitt folk”, berättade Bunny 2022 för Apple Musics Ebro Darden inför släppet av Un Verano Sin Ti, nummer 76 på Apple Musics lista över de 100 bästa albumen genom tiderna. ”Jag skapar lokal musik som sedan tar sig ut i världen.” Oavsett om det gäller hans artistskap eller något annat så finns Puerto Rico med på något sätt: det kan handla om mer diskreta grejer som slangord eller något mer uppenbart som pärlan ”El Apagón” i Un Verano Sin Ti. ”El Apagón” är en briljant hyllningslåt till Puerto Rico med referenser till alla elavbrott som plågade ön åren efter orkanen Maria och efter att man hade privatiserat kraftnätet – musikvideon är sammanvävd med Aquí vive gente, en dokumentär av journalisten Bianca Graulau som tar upp Puerto Ricos gentrifieringsproblem. 2025 släppte han DeBÍ TiRAR MáS FOToS, ett helmodernt kärleksbrev i albumformat till Puerto Rico och dess musiktraditioner som salsa, bomba, plena och jibaro. I albumet utforskar Bunny bland annat kolonialism och hur man bevarar sin kulturella identitet (”LO QUE LE PASÓ A HAWAii”) samt hur ledsamt det känns med ögonblick som aldrig kommer tillbaka (”DtMF”). Albumsläppet följdes av en residens på 30 dagar på Coliseo de Puerto Rico i San Juan. Showerna har tillfört ungefär 200 miljoner dollar till Puerto Ricos ekonomi. När NFL meddelade att Bunny skulle vara huvudartist under Apple Music Super Bowl LX-halvtidsshowen använde de ett kort klipp där artisten sitter ovanpå en målstolpe på barndomsstranden Playa Puerto Novo i Vega Baja. Det här var ännu en cirkel som slöts, ett mäktigt ögonblick där det globala och det lokala möttes. ”Det här har alltid varit mitt hem men nu känns kopplingen hit annorlunda, djupare”, berättade han för Apple Music. ”Ibland lär du dig att uppskatta något mer om du får lite distans till det. Under de senaste två åren har jag träffat en massa folk från olika länder och kulturer, och jag har behövt dela med mig av min kultur och min livssituation – livssituationen för alla oss här i Puerto Rico egentligen. Alla de här grejerna har fått mig att fundera på vem jag är och vad jag står för.”