På en punkscen där man oftast spelade hellre än bra, kändes Manchesters Buzzcocks som en välproducerad hitmaskin. Deras många högoktaniga singlar var catchiga och tajta. Pete Shelleys röst var både fin och varierad; han var dessutom något av en vardagspoet. På denna best of, ursprungligen avsedd för att sprida Buzzcocks punkpop-evangelium i Staterna, kan man följa deras utveckling. När de kommit till “Ever Fallen In Love (With Someone You Shouldn't’ve)” 1978 hade de optimerat sin popformel och sen blev det åka av. Tänk vad mycket man kan klämma in på tre minuter.
