Det här var skivan som gjorde att australiska Hunters & Collectors slog stort. De hade suttit på en uteservering och helt enkelt bestämt sig för att göra ett riktigt proffsigt album som massorna kunde uppskatta. De hade en bakgrund som kraut-influerat alternativband, så deras melodiska poprock blev betydligt intressantare än den från band som gör kommersiell musik från dag ett. Blås och gitarrer tar plats emellanåt, men det är Mark Seymours klara och trevliga stämma som står i centrum.