Rock

När rock’n’rollen slog igenom på 50-talet skakade det om musikvärlden och skapade en gräns mellan generationerna: de yngre som älskade Elvis och Chuck Berrys svängiga sound och vågade höftrullningar, och deras föräldrar som undrade vad det var frågan om. Andan av revolt och rockens instrument framför andra – gitarren – är den röda tråden genom genrens mångfacetterade historia.Knappt tio år efter sitt genomslag uppdaterades rocken med psykedelisk rock, rockfestivalens födelse och strängvirtuoser som Jimi Hendrix, för att sedan förändras igen på 70-talet av band som Led Zeppelin och Deep Purple, som lade grunden till hårdrocken. Med avstamp i utanförskap, revolt och gitarrer fortsatte rocken att provocera också på 80-talet. Punkens treackordsrebeller The Clash och Sex Pistols bröt ny mark och som en reaktion dök mer producerad och uppstyrd glam- och arenarock upp. Genrens många uttryck har inte blivit färre sedan dess. 90-talets flanellklädda grunge, metalscenens explosion (både bokstavligt och bildligt) och 00-talets hjärtskärande emo fortsätter att ge revolterande unga och vuxna ett gitarrbaserat soundtrack. Rocken har en stark tradition även i Sverige. Den första självständiga stilen är 60- och 70-talets progg, med artister som Nationalteatern och Pugh Rogefeldt. De lade grunden både för den svenska punken, med Thåströms Ebba Grön och Imperiet, och för gitarrocken med artister som Ulf Lundell och senare Lars Winnerbäck. Den mer producerade 80-talsrocken banade också väg för publikfavoriter som Kent och Håkan Hellström. Gemensamt för dessa artister är att de sjunger på svenska, men andra samtida grupper som The Hives, The Sounds och Mando Diao har tagit svensk rock utanför både språkets och landets gränser med strålande resultat.