En klar röd tråd löper från det tidiga 60-talets stencoola postbop över ett smittsamt livesväng (inspelat julafton 1969) fram till 70-talets experimenterande med allehanda blåsinstrument. Tråden är förstås Rahsaan Roland Kirks unika förmåga att få jazzen att kännas lika lekfull som levande.