Bartolis dynamiska mezzo glänser i den standardiserade operarepertoaren (Mozart, Donizetti, Rossini) som utformats för artister med hennes koloraturfärdigheter. Hon låter inte som någon annan och tar ofta sin teknik till riskfyllda extremer, driven av samma äventyrlighet som fått henne att söka upp nya versioner av kanoniska verk och bortglömda repertoarer. Vilken annan mezzosopran skulle skapa ett soloframförande av musik skriven för kastratsångare för hundratals år sedan? Oavsett om hon besjälar obskyra barockstycken eller Bellinis ”Norma” är hon en upplevelse.