The Joshua Tree representerade en förändring för U2. Här fanns gospelinfluenser, känslomässig nakenhet, och en distans till soundet som hade kommit att definiera sig efter sin uppriktighet. Tidigare hade de tillåtit sitt låtskrivande att vara avslappnat och uppstå i stunden. Nu utforskade de friheten som begränsningar kan skapa.
Om man lyssnar noga kan man separera musiken i lager, som suggestiv gitarr och bitar av fickursljudande slagverk (”One Tree Hill”). Men om man tar ett steg tillbaka låter det nedbantat och omedelbart. Texterna behandlar romantisk kärlek (”With or Without You”, ”I Still Haven't Found What I'm Looking For”) men också sökandet efter Gud och mening. En reflektion av dikotomin bandet fann i såväl gospel som det romantiska hos Van Morrison och Patti Smith. Fasaden av ljudstänk från Brian Eno och Daniel Lanois är i konstant förändring. Men förgrundens marschlika rytmer och lidelsefulla sång är stadig. De rockar med sin tids verktyg, men närmar sig också något odödligt.
