Låt inte det norska språket skrämma bort dig från denna välproddade mixtape. Det är lättare att greppa än mycket amerikansk ghettorap. Det kjemperika landet har inga ghetton, men Arif hittar smutsen under ytan. Med stor käft ifrågasätter han politik och religion, men han kör lika gärna personliga och ironiska betraktelser och lovestories (”Hvorfor er du så alene, når du er så jævla digg”). Ljudförpackningen är läckert elektronisk och blandar old och new school. Men det är Arifs bredd, från känslomässigt naken till dansant upplyftande, som sticker ut mest.