De som anser att Céline Dion tar i för mycket har mycket att hämta på hennes franskspråkiga album. Som på ”Sans Attendre”; här finns finare nyanser och mer reflektion. Sedan är ju pop på franska lite av en egen genre, med stort fokus på lyrik och textleverans som för tankarna till musikteater och kabaré. Här finns också låtar, som likt Qui Peut Vivre Sans Amour?, gränsar till det alternativa. ”Frankrikes Elvis” (Johnny Hallyday), Ferland och andra gäster ger en redan rik skiva ökad bredd.