Duke Ellington kunde vara stilfull och elegant, men 1962 kom han på andra tankar. Tillsammans med två heta unga talanger skapade han oväntat intensiv, experimentell och kaotisk musik. Mycket av energin kom ur dynamiken i den färska pianotrion, där den vasse basisten Charlie Mingus retade och utmanade den gamle mästaren (som svarade), medan trummisen Max Roach försökte bringa ordning. Lyssna bara på den dissonanta titellåten eller det energiska bluesnumret Very Special.