Den här sortens lågmäld och kulturell fransk pop är lika mycket textleverans och skådespeleri som musik. Benjamin Biolay sjunger knappt, han mer eller mindre pratar och viskar sig igenom denna, hans femte, succéplatta. I ”Brandt Rhapsodie” bjuder han och Jeanne Cherhal på en typisk man-kvinna dialog som för tankarna till vita duken. Han har kallats den nye Serge Gainsbourg och det är väl den finaste komplimang (för att använda ett franskt låneord) han kan få.