Detta var Lou Reeds favoritplatta och en grundsten inom frijazzen. När det begav sig (1960) förstod sig inte många på improvisation och det här med att gå på känsla. Detta trots att Coleman och hans män var ovanligt tajta och catchiga på ”Change of the Century”. Skivan var långt före sin tid och vi hör en självsäker jazz-avantgardist inspirera Don Cherry, Charlie Haden och Billy Higgins till stordåd, som på den bluesiga Ramblin' och den innovativa Una Muy Bonita.